I dag är det söndag och jag vaknade tidigt som vanligt.Har "våra"extrabarn här över helgen.Vi har varit insnöade sen i fredags men hoppas kunna ta oss ut idag. Jag har saknat dig mycket nu under helgen när det varit snökaos men jag har kämpat på.
Under åren med dig så har jag fått tillbaka tron på mig själv och känner nu att jag hanterar situationen relativt bra. Det är mer uppdagar än nerdagar nu.
Charlie mår fortfarande inte riktigt bra, han är orolig och vill inte äta ordentligt.

I morgon fyller jag år ,gråter redan nu när jag tänker på det...vill inte på nåt sätt fira denna dag. Kommer ihåg min första födelsedag tillsammans med dig . Det var min 40-årsdag och jag fick champagnefrukost för första gången i hela mitt liv! Naturligtvis blev det inte så varje år men imorgon vaknar jag själv här hemma. Kan ju alltid hoppas på en morgonpuss från Charlie.....

Idag är det fyra veckor sen du gick ut genom dörren för sista gången.Jag vet inte om jag ännu riktigt förstår innebörden av det.....Inatt har jag sovit i Vargön hos lille Jonathan .Han sa till mej att du bor i himlen nu och det nöjer han sig med ,liten som han är.Tänk om det vore så enkelt för oss vuxna. Jag hoppas att du har det bra och att du träffat dina vänner som även dom alldeles för tidigt lämnade oss.
Idag har det varit en ganska jobbig dag sen jag kom hem men nu känns det bättre.
Jag ska bjuda våra vänner på lite mat ikväll. Jag var bortbjuden men jag vill inte komma hem sent till ett tomt hus, så jag besöker dom imorgon istället. Det är nu man märker vilka som är ens riktiga vänner! Tack för att ni finns!

Mitt liv utan dig......

idag har jag börjat arbeta igen .Det kändes bra att vara tillbaka .Jag ska jobba halvtid ett par veckor först nu. När jag kom hem tog jag ut Charlie och Maja på en promenad.Hemma igen tände jag i kaminen och satte mig med en bok.Det är så rogivande att höra hur det knastrar i elden.Satt sedan och funderade på hur jag skulle få till en bättre läshörna ,så det blev till att möblera om lite.....Får se om jag trivs med det men nu har jag fått en "kulturvrå" med både böcker ,handarbete och dator!

Avsked

Så kom då den dagen som jag bävat för i alla våra år tillsammans. Våra underbara vänner från Stockholm kom till mig på måndagen och sov över här hos mig.
Tillsammans åkte vi till kyrkan.Vi var där i god tid så jag var inne hos dig en lång stund före begravningen började.Det var så otroligt mycket fina blommor i alla färger och former tom en bukett som var utformad som en fotboll! Vi ställde upp ett fotografi av dig och Charlie på kistan tillsammans med en fotboll ,ett standar från BIF och naturligtvis en Rapè lössnus...Det kom väldigt mycket folk och det blev en ljus och fin stund om än väldigt jobbig för många.Jag hoppas att du kände allas omtanke och att du hörde Josefins fina sång till dig!Naturligtvis spelades vår egen sång "Sista morgonen" med Niklas Strömstedt,det hade jag ju lovat dig.Jonathan hade ritat en fin teckning till dig och den fick du med dig.Efteråt samlades vi släktingar i klubbstugan ,det kändes som en naturlig plats för oss att minnas dig på.
Nu känner jag att du min älskade har fått ro och att det är dags för mig att försöka blicka framåt. Jag vänder ytterligare ett blad i min livsbok och hoppas att nästa kapitel blir lika fint som det förra.Saknaden efter dig min älskade kommer aldrig försvinna men livet går ändå vidare för mig.

" I mitt hjärta finns ett rum med en dörr,
den dörren har jag nu stängt
Det rummet tillhör för alltid dig ! "

Tomhet och saknad

Det har nu gått nästan tre veckor sen du gick bort från mig. Det är en oerhörd tomhet och saknad som jag känner . Samtidigt väcks en ilska inom mig för att livet kan vara så orättvist! Vi kämpade verkligen tillsammans för vår kärlek och trodde väl att vi skulle få fler år tillsammans. Jag försöker tänka att vi fick tre och ett halvt år bonustid . Vi har levt hand i hand med döden tillsammans och nu är jag tacksam för att vi pratade mycket om hur vi ville ha det om någon av oss gick bort.
Det är verkligen en dag av varje just nu ,vissa dagar gör jag ingenting bara gråter.Andra dagar fungerar jag ganska OK. Charlie ,vår hund sörjer också och är inte alls sig lik. Han var ju nästan alltid med dig på jobbet på dagarna.
Det är först nu som jag får sitta i din fåtölj för honom. Han ligger i hallen och rycker till för minsta ljud , han väntar fortfarande på dig! Du var irriterad på mig ibland för att jag satt vid datorn och kollade FB, men du ska veta att det är rena terapin för mig nu...och nu har jag tom börjat blogga!
I morgon kommer en av mina värsta dagar i mitt liv när jag ska ta avsked av dig, älskade Tobbe!

Det ofattbara.....

Jag ringde din mobil men fick inget svar,konstigt tänkte jag men du var nog på någon undersökning....Vid halv ett fick jag se att jag hade ett missat telefonsamtal från skyddat nummer.
Jag ringde upp avdelningen och en sköterska svarade att jag skulle få prata med en läkare. Då förstod jag att någonting var fel. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att han sa att det hänt nåt fruktansvärt...Du hade drabbats av ett hjärtstopp som dom ej lyckades häva trots upplivningsförsök. Du var ju inte särskilt dålig så det kom som en chock för alla ,även läkarna.
Min dotter och hennes sambo hämtade mig och hjälpte mig att komma hem.
Sen följde några dagar i chocktillstånd men tack och lov fanns mina vuxna barn där som stöd dygnet runt. Ni ska veta att jag älskar er! Sen följde en tid full av besök ,blomsterhälsningar och brev. Tack till alla er som stöttade mig då och fortfarande gör.

Sista sidorna i kapitlet

Under nyårshelgen -09 var vi liksom förra året ute och vintercampade med kompisar. Det var ett riktigt snöoväder och rejält kallt. Vi andra hade funderingar på att ställa in campingresan men du ville väldigt gärna åka och så blev det ,vilket jag nu är glad över. Lördagen den 16:e januari kände du dig trött när du snickrade här hemma .Efter att ha pratat med en läkare så åkte du in till lasarettet. Vi hade ett av våra helgbarn här och du sa : Hej då ! Vi ses om några veckor igen, så blev det tyvärr inte. Under helgen gjordes en massa undersökningar och provtagningar men inget visade på nåt allvarligt. På måndagen bestämdes att du skulle få åka till Göteborg på tisdag morgon för vidare undersökning. Jag var hos dig på måndag kväll ,du var trött och lite påverkad av mediciner så jag stannade inte så länge. Senare på kvällen ringde vi och sa god natt som vi alltid gjorde när du låg inne. Av någon anledning ringde jag dig på tisdag morgon innan du åkte till Göteborg och du lovade ringa när du kom fram. Du sa puss, puss vi hörs sen...Du ringde aldrig igen.

Det nya livet

Nu började vårt nya liv tillsammans . Det blev nytt på många sätt.Det var vissa saker som man fick lära sig att leva med tex. den livslånga medicineringen på bestämda tider men det var ju ingen börda precis....Vi kunde börja planera saker som vi skulle göra tillsammans, tex resa bort .Förut hängde allt på dagsformen men nu blev livet lättare på många sätt. Du kom igång och jobbade igen och lade ner mycket tid ,själ och hjärta i fotbollen. Ibland kunde det kännas lite ensamt tyckte jag men jag var glad för din skull ändå. Du levde upp och var så nöjd.

Det nya hjärtat

När du ringde stod jag och målade trädgårdsmöblerna ,jag fick rödfärg överallt! Jag sa bara att vi kommer så fort vi kan! Allt det praktiska var i stort sett ordnat så jag ringde dina barns mamma ,mina barn och hundvakten . Efter att ha irrat omkring en stund , kom vi iväg till Göteborg där din syster mötte upp. Vid halv två på natten sa vi hej då till dig utanför operationsavdelningen. Det blev en lång natt fylld av oro och det gick en hel del cigaretter.....Lite före halv sju på morgonen ringde läkaren mig och sa att allt hade gått bra! Det var en oerhörd lycka vi kände då. Envis som alltid vaknade du redan strax efter elva på fm . Du sa då till mig att känslorna sitter inte i hjärtat för du älskade mig nu med....Det blev en inte helt okomplicerad rehabilitering, men efter ca sju veckor fick du komma hem igen.

Före transplantationen

"Var har du varit hela mitt liv?" Det var de orden du sa till mig när vi möttes. Det var den 5: maj 2000 .Jag hade varit och köpt en klänning tillsammans med en kompis och min dotter och hade precis gått av bussen när du ropade på mig. Sen den dan var vi i stort sett oskiljaktiga. Du berättade för mig att du var svårt hjärtsjuk och troligen behövde transplanteras men det oroade mig inte då . tiden gick och vi var så lyckliga.Vi flyttade ihop och skaffade hund. Du ville egentligen haft en "liten Oscar" men jag var tyckte det räckte med de barn vi hade. Efter några år köpte vi hus och bosatte oss på landet . Vi anmälde oss som kontaktfamilj och på det sättet fick vi "egna" barn som kom till oss ibland. Med tiden blev du sämre och sämre och i maj -06 sattes du upp på transplantationslistan . Den 14:e juni samma år hade jag och min dotter varit och besökt dig på Sahlgrenska . Du skulle få komma hem dagen efter på permission men strax efter att jag kommit hem ringde du och sa att de äntligen hittat ett hjärta! Operationen skulle ske på natten.