Mår fortfarande ok. Det är fler uppåtdagar nu i alla fall och det är gott.
I lördags var jag på Charlottes 40-årsfest.Det var trevligt men jag åkte hem tidigt, för återigen kändes det så tydligt att du fattades...Det blir så när hela släkten är samlad. Igår var Andreas här,då brast det för mig en liten stund. Det betyder så oerhört mycket att dina barn kommer eller hör av sig, det känns i hjärtat!Tack för att ni finns kvar i mitt liv!!!
Nu ligger lille Jonathan i "din" säng och sover tryggt.Vi pratade om dig förut när vi tittade på kort och han sa att du bor i himlen och att han hade fått en fotboll av dig!
Nu är våren här och husvagnen är ute ,undrar hur det kommer kännas att åka ut med den men det är sånt jag måste igenom bara.Jag känner mig ofta ensam och ska försöka ta mig ut lite mer, för du ville ju inte att jag skulle bli en "nucka på Dal" som du sa :)

Denna veckan har jag mått riktigt bra och känt ett lugn i kroppen som inte funnits på ett tag.Idag fick jag förklaringen i form av ett brev där det stod att du äntligen kommit ner på din gravplats. Konstigt nog sa jag detta på jobbet idag, att nu tror jag du är gravsatt ,det känns så lugnt.....
Har tom fått lite vårkänslor nu och jag hoppas att mitt lugn kommer bestå!

Ännu en stor sorg har drabbat oss och jag bara gråter.....Tänk om jag hade kunnat krypa in i din björnfamn och fått gråta ut.Det värsta är att denna sorg kan jag inte prata med vem som helst om bara de allra närmaste.
Denna icke självvalda ensamhet är på väg att knäcka mig totalt samtidigt vet jag att jag måste orka för de som finns kvar, inte minst barn och barnbarn.
Älskade Jonathan ,du är ett litet underverk och jag hoppas att du redan vet och känner hur mycket jag älskar dig!