Advent

Idag har jag satt upp adventsljusstakarna .Har både gråtit och skrattat ,inte minst när jag fick fram dom där pråliga guldstjärnorna som du alltid skulle ha över ljusen, Men dom sitter där i år igen :) Känner redan nu att det kommer bli en jobbig tid framöver , min första jul utan dig här hemma. Kommer troligen inte vara här hemma alls under julen, utan försöker tillbringa så mycket tid som möjligt med barnen och lille Jonathan. Vintern är redan här ,hoppas verkligen inte det blir som förra vintern men det är väl bara att kämpa på med snön och veden....Du hade nog inte gillat detta vädret heller...Ibland känns allt så hopplöst men för det mesta mår jag ok nu om än väldigt sårbar .

"Det finns stunder i livet när jag önskar
att jag kunde ta ner dig till mig, från
himlen vackra äng, om än för en liten
stund.
För jag skulle göra allt för att åter en
gång få vara med dig.
Att få tillbringa en dag till med dig, bara
en gång till.
Jag skulle vara så tacksam om jag fick
göra det en enda gång.
Så jag drömmer mig bort till himlens
vackra äng, där jag åter går med dig en
sista gång."

Nittonde oktober....nio månader sen du lämnade mig. Har gått bra idag på jobbet men sen brast det när jag var på trävaruaffären och skulle handla. Blir så fruktansvärt frustrerad över känslan att inte kunna fråga dig om saker och ting.Känner mig fortfarande halv utan dig i vissa situationer. Det värsta är ändå ensamheten ,jag hatar verkligen att vara själv men inser att jag måste det ibland och då tillåta mig själv att bara gråta ...Imorgon skulle vi firat tio år som förlovade , faktiskt min enda förlovning hittills i livet! Jag tänker tillbaka på den dan med ett leende . Du hade köpt ringarna i smyg tills vi skulle bo på hotell i Gbg, i samband med ett läkarbesök på SU. Du ville ha med nåt gott upp på rummet att dricka men jag fattade ingenting och tyckte det var onödigt! Vi hade precis varit på Bamboo och ätit och druckit gott .När jag kom ut från duschen hade du lagt ett litet guldpaket på sängen och vi skålade i Soljuice!!!Imorgon ska jag åka till minneslunden med tio röda rosor !

Idag har jag äntligen fått slipat hallen som du spacklade helgen innan du dog...
Har satt upp som mål att försöka få färdigt den innan höstlovet.Allt tar sin tid nu när man ska greja själv ,kommer inte igång.
Gjorde en rensning i en garderob också och där hittade jag din necessär ,ouppackad :((
Fan va ont det gjorde ! Slängde allt men klarade inte att kasta din goa parfym ,måste få ha den kvar ett tag till....
Vet inte var i sorgearbetet jag befinner mig nu men jävligt är det!!!! (ursäkta svordomarna) Tackar alla mina goa vänner igen som hjälpt mig igenom sommaren ,vet att ni finns där för mig i höst också.Ni,mina underbara arbetskamrater och naturligtvis min familj är tryggheten för mig nu.

Höst

Idag är det den första september och hösten är här. Sommaren gick otroligt fort konstigt nog.Tack vare goda vänner ,både gamla och nya har sommaren varit helt underbar det mesta av tiden.Har träffat en person som jag tycker mycket om men du finns med hela tiden ändå ,vet inte riktigt hur jag ska tackla det, framtiden får utvisa det. Idag är en riktig deppardag igen ,satt i bilen en halvtimma innan gråten och ångesten gick över. Vill inte komma hem till ensamheten.....
Hade verkligen behövt din stora björnfamn att krypa in i nu. Har börjat känna mig otrygg här hemma och det känns jobbigt, eftersom jag egentligen trivs så gott här.
Har bestämt mig för att försöka bo kvar över vintern, tror inte jag ska förhasta mig.
Igår först tömde jag ditt nattduksbord och rensade bort alla gamla tidningar....
Det kommer att komma många jobbiga dagar nu i höst ,årsfesten med BIF och inte minst Jonas 25-årsdag!!Dina underbara barn ,jag är så tacksam för att dom blivit en del av mitt liv och hoppas att det så kommer att förbli.

Det var ett tag sen jag skrev här nu. Det har varit väldigt upp och ner men mest upp.
Tiden kring midsommar var otroligt jobbig utan dig.Jag valde att åka till din syster och hennes man på midsommarafton. Vi skrattade och grät om vartannat men kunde ändå ha en kul kväll tillsammans med Mia ,Håkan ,Cina och Jonta som vi träffade förra midsommardagen. Idag är det min första semesterdag . När jag gick från jobbet igår kändes det så gott att vara ledig men när jag kom hem möttes jag av tomheten igen :(
Om du hade varit här hade du stått redo med husvagnen färdigpackad...
Saknaden är så stor men mitt liv går vidare med allt vad det innebär i både glädje och sorg." Du är för alltid en del utav mig"

Det blev som jag trodde en tung och jobbig dag idag...Jag ,Lovisa och Jonathan var i minneslunden och lade blommor till dej.Jag hade med mig tio röda rosor ,en för varje år som gått sen vi träffades. Vi pratade med Jonathan om att du tittade ner från himlen på oss och blommorna. Han tittade upp och sa att du är borta....Det var jobbigt men samtidigt otroligt rogivande och fint att vara där.Nu ska jag försöka ta nya tag tills nästa minnesdag kommer....saknar dig älskade Tobbe!

Idag är det 4: maj och jag bara gråter...Är hemma med feber och förkyld och det gör inte saken bättre.Att vara sjuk och ensam utan dig är oerhört jobbigt.Jag tror att allt rullat på som vanligt för fort för nu har verkligheten kommit ikapp mig... Sorgen och saknaden har gjort mig sårbar och jag har försökt förtränga min sorg på olika sätt,vilka inte alltid varit bra.Det har fått mig att inse att jag måste ha nån utomstående att prata med om allt som hänt.Eftersom jag i alla år levde genom dig och alltid så nära är det den fysiska kontakten jag saknar mest,att det bara finns nån där.....nån att krama när jag är ledsen.Jag måste försöka hitta tillbaka till mig själv och och vara "någon" utan dig....I morgon är det tio år sedan vi träffades och jag orkar inte tänka på hur jag ska må då.....

Mår fortfarande ok. Det är fler uppåtdagar nu i alla fall och det är gott.
I lördags var jag på Charlottes 40-årsfest.Det var trevligt men jag åkte hem tidigt, för återigen kändes det så tydligt att du fattades...Det blir så när hela släkten är samlad. Igår var Andreas här,då brast det för mig en liten stund. Det betyder så oerhört mycket att dina barn kommer eller hör av sig, det känns i hjärtat!Tack för att ni finns kvar i mitt liv!!!
Nu ligger lille Jonathan i "din" säng och sover tryggt.Vi pratade om dig förut när vi tittade på kort och han sa att du bor i himlen och att han hade fått en fotboll av dig!
Nu är våren här och husvagnen är ute ,undrar hur det kommer kännas att åka ut med den men det är sånt jag måste igenom bara.Jag känner mig ofta ensam och ska försöka ta mig ut lite mer, för du ville ju inte att jag skulle bli en "nucka på Dal" som du sa :)

Denna veckan har jag mått riktigt bra och känt ett lugn i kroppen som inte funnits på ett tag.Idag fick jag förklaringen i form av ett brev där det stod att du äntligen kommit ner på din gravplats. Konstigt nog sa jag detta på jobbet idag, att nu tror jag du är gravsatt ,det känns så lugnt.....
Har tom fått lite vårkänslor nu och jag hoppas att mitt lugn kommer bestå!

Ännu en stor sorg har drabbat oss och jag bara gråter.....Tänk om jag hade kunnat krypa in i din björnfamn och fått gråta ut.Det värsta är att denna sorg kan jag inte prata med vem som helst om bara de allra närmaste.
Denna icke självvalda ensamhet är på väg att knäcka mig totalt samtidigt vet jag att jag måste orka för de som finns kvar, inte minst barn och barnbarn.
Älskade Jonathan ,du är ett litet underverk och jag hoppas att du redan vet och känner hur mycket jag älskar dig!

Nu är jag inne i en riktig svacka....känner både sorg ,glädje,ilska och hopplöshet!
Har svårt att se framåt just nu mina känslor pendlar oerhört mycket.
Helgen har varit fruktansvärd ändå var jag på tjejträff på fredag o det var trevligt ända tills jag kom hem....I söndags var barnen här och vi firade mig o Andreas i efterskott.Det blev väldigt tydligt att du fattades oss då.
Samtidigt har jag fått något att glädjas åt men tänk om jag kunde fått dela det med dig!Jag ska berätta mer en annan gång....

Två månader,,,,

Idag är det lördag och jag är uppe tidigt. Våra helgbarn är här hos mig och den lilla skruttan vaknade före sju...Igår var en dag fylld av olika känslor.Det var två månader sen du lämnade oss och på nåt sätt kändes det i hela kroppen.
Dagen började bra men när vi gick igenom dagens datum i skolan kom det över mig....
Sen ringde Malin och var ledsen ,hon har det jobbigt just nu och jag hoppas jag kan stötta henne så mycket jag orkar.Jag är förvånad över mina känslor annars...på nåt konstigt sätt känner jag mig befriad ,naturligtvis inte från dig Tobbe men över allt runtomkring med oro och ångest över hur du mådde och alla sjukhusvistelser.
Livet är lugnare nu om än betydligt tommare ,jag har hittat nya rutiner när jag är ensam och känner fortfarande en trygghet här hemma.
Musik har alltid varit en stor del av mitt liv och det är ännu viktigare nu.Jag spelar mycket varje dag beroende på vilket humör jag är på.Kan spela musik som du gillade och skratta åt alla dina tokiga upptåg! Vi hade så himla roligt ihop de perioder du mådde bra och det är den tiden jag vill komma ihåg....

I dag är det söndag och jag vaknade tidigt som vanligt.Har "våra"extrabarn här över helgen.Vi har varit insnöade sen i fredags men hoppas kunna ta oss ut idag. Jag har saknat dig mycket nu under helgen när det varit snökaos men jag har kämpat på.
Under åren med dig så har jag fått tillbaka tron på mig själv och känner nu att jag hanterar situationen relativt bra. Det är mer uppdagar än nerdagar nu.
Charlie mår fortfarande inte riktigt bra, han är orolig och vill inte äta ordentligt.

I morgon fyller jag år ,gråter redan nu när jag tänker på det...vill inte på nåt sätt fira denna dag. Kommer ihåg min första födelsedag tillsammans med dig . Det var min 40-årsdag och jag fick champagnefrukost för första gången i hela mitt liv! Naturligtvis blev det inte så varje år men imorgon vaknar jag själv här hemma. Kan ju alltid hoppas på en morgonpuss från Charlie.....

Idag är det fyra veckor sen du gick ut genom dörren för sista gången.Jag vet inte om jag ännu riktigt förstår innebörden av det.....Inatt har jag sovit i Vargön hos lille Jonathan .Han sa till mej att du bor i himlen nu och det nöjer han sig med ,liten som han är.Tänk om det vore så enkelt för oss vuxna. Jag hoppas att du har det bra och att du träffat dina vänner som även dom alldeles för tidigt lämnade oss.
Idag har det varit en ganska jobbig dag sen jag kom hem men nu känns det bättre.
Jag ska bjuda våra vänner på lite mat ikväll. Jag var bortbjuden men jag vill inte komma hem sent till ett tomt hus, så jag besöker dom imorgon istället. Det är nu man märker vilka som är ens riktiga vänner! Tack för att ni finns!

Mitt liv utan dig......

idag har jag börjat arbeta igen .Det kändes bra att vara tillbaka .Jag ska jobba halvtid ett par veckor först nu. När jag kom hem tog jag ut Charlie och Maja på en promenad.Hemma igen tände jag i kaminen och satte mig med en bok.Det är så rogivande att höra hur det knastrar i elden.Satt sedan och funderade på hur jag skulle få till en bättre läshörna ,så det blev till att möblera om lite.....Får se om jag trivs med det men nu har jag fått en "kulturvrå" med både böcker ,handarbete och dator!

Avsked

Så kom då den dagen som jag bävat för i alla våra år tillsammans. Våra underbara vänner från Stockholm kom till mig på måndagen och sov över här hos mig.
Tillsammans åkte vi till kyrkan.Vi var där i god tid så jag var inne hos dig en lång stund före begravningen började.Det var så otroligt mycket fina blommor i alla färger och former tom en bukett som var utformad som en fotboll! Vi ställde upp ett fotografi av dig och Charlie på kistan tillsammans med en fotboll ,ett standar från BIF och naturligtvis en Rapè lössnus...Det kom väldigt mycket folk och det blev en ljus och fin stund om än väldigt jobbig för många.Jag hoppas att du kände allas omtanke och att du hörde Josefins fina sång till dig!Naturligtvis spelades vår egen sång "Sista morgonen" med Niklas Strömstedt,det hade jag ju lovat dig.Jonathan hade ritat en fin teckning till dig och den fick du med dig.Efteråt samlades vi släktingar i klubbstugan ,det kändes som en naturlig plats för oss att minnas dig på.
Nu känner jag att du min älskade har fått ro och att det är dags för mig att försöka blicka framåt. Jag vänder ytterligare ett blad i min livsbok och hoppas att nästa kapitel blir lika fint som det förra.Saknaden efter dig min älskade kommer aldrig försvinna men livet går ändå vidare för mig.

" I mitt hjärta finns ett rum med en dörr,
den dörren har jag nu stängt
Det rummet tillhör för alltid dig ! "

Tomhet och saknad

Det har nu gått nästan tre veckor sen du gick bort från mig. Det är en oerhörd tomhet och saknad som jag känner . Samtidigt väcks en ilska inom mig för att livet kan vara så orättvist! Vi kämpade verkligen tillsammans för vår kärlek och trodde väl att vi skulle få fler år tillsammans. Jag försöker tänka att vi fick tre och ett halvt år bonustid . Vi har levt hand i hand med döden tillsammans och nu är jag tacksam för att vi pratade mycket om hur vi ville ha det om någon av oss gick bort.
Det är verkligen en dag av varje just nu ,vissa dagar gör jag ingenting bara gråter.Andra dagar fungerar jag ganska OK. Charlie ,vår hund sörjer också och är inte alls sig lik. Han var ju nästan alltid med dig på jobbet på dagarna.
Det är först nu som jag får sitta i din fåtölj för honom. Han ligger i hallen och rycker till för minsta ljud , han väntar fortfarande på dig! Du var irriterad på mig ibland för att jag satt vid datorn och kollade FB, men du ska veta att det är rena terapin för mig nu...och nu har jag tom börjat blogga!
I morgon kommer en av mina värsta dagar i mitt liv när jag ska ta avsked av dig, älskade Tobbe!

Det ofattbara.....

Jag ringde din mobil men fick inget svar,konstigt tänkte jag men du var nog på någon undersökning....Vid halv ett fick jag se att jag hade ett missat telefonsamtal från skyddat nummer.
Jag ringde upp avdelningen och en sköterska svarade att jag skulle få prata med en läkare. Då förstod jag att någonting var fel. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att han sa att det hänt nåt fruktansvärt...Du hade drabbats av ett hjärtstopp som dom ej lyckades häva trots upplivningsförsök. Du var ju inte särskilt dålig så det kom som en chock för alla ,även läkarna.
Min dotter och hennes sambo hämtade mig och hjälpte mig att komma hem.
Sen följde några dagar i chocktillstånd men tack och lov fanns mina vuxna barn där som stöd dygnet runt. Ni ska veta att jag älskar er! Sen följde en tid full av besök ,blomsterhälsningar och brev. Tack till alla er som stöttade mig då och fortfarande gör.

Sista sidorna i kapitlet

Under nyårshelgen -09 var vi liksom förra året ute och vintercampade med kompisar. Det var ett riktigt snöoväder och rejält kallt. Vi andra hade funderingar på att ställa in campingresan men du ville väldigt gärna åka och så blev det ,vilket jag nu är glad över. Lördagen den 16:e januari kände du dig trött när du snickrade här hemma .Efter att ha pratat med en läkare så åkte du in till lasarettet. Vi hade ett av våra helgbarn här och du sa : Hej då ! Vi ses om några veckor igen, så blev det tyvärr inte. Under helgen gjordes en massa undersökningar och provtagningar men inget visade på nåt allvarligt. På måndagen bestämdes att du skulle få åka till Göteborg på tisdag morgon för vidare undersökning. Jag var hos dig på måndag kväll ,du var trött och lite påverkad av mediciner så jag stannade inte så länge. Senare på kvällen ringde vi och sa god natt som vi alltid gjorde när du låg inne. Av någon anledning ringde jag dig på tisdag morgon innan du åkte till Göteborg och du lovade ringa när du kom fram. Du sa puss, puss vi hörs sen...Du ringde aldrig igen.

Det nya livet

Nu började vårt nya liv tillsammans . Det blev nytt på många sätt.Det var vissa saker som man fick lära sig att leva med tex. den livslånga medicineringen på bestämda tider men det var ju ingen börda precis....Vi kunde börja planera saker som vi skulle göra tillsammans, tex resa bort .Förut hängde allt på dagsformen men nu blev livet lättare på många sätt. Du kom igång och jobbade igen och lade ner mycket tid ,själ och hjärta i fotbollen. Ibland kunde det kännas lite ensamt tyckte jag men jag var glad för din skull ändå. Du levde upp och var så nöjd.

Det nya hjärtat

När du ringde stod jag och målade trädgårdsmöblerna ,jag fick rödfärg överallt! Jag sa bara att vi kommer så fort vi kan! Allt det praktiska var i stort sett ordnat så jag ringde dina barns mamma ,mina barn och hundvakten . Efter att ha irrat omkring en stund , kom vi iväg till Göteborg där din syster mötte upp. Vid halv två på natten sa vi hej då till dig utanför operationsavdelningen. Det blev en lång natt fylld av oro och det gick en hel del cigaretter.....Lite före halv sju på morgonen ringde läkaren mig och sa att allt hade gått bra! Det var en oerhörd lycka vi kände då. Envis som alltid vaknade du redan strax efter elva på fm . Du sa då till mig att känslorna sitter inte i hjärtat för du älskade mig nu med....Det blev en inte helt okomplicerad rehabilitering, men efter ca sju veckor fick du komma hem igen.

Före transplantationen

"Var har du varit hela mitt liv?" Det var de orden du sa till mig när vi möttes. Det var den 5: maj 2000 .Jag hade varit och köpt en klänning tillsammans med en kompis och min dotter och hade precis gått av bussen när du ropade på mig. Sen den dan var vi i stort sett oskiljaktiga. Du berättade för mig att du var svårt hjärtsjuk och troligen behövde transplanteras men det oroade mig inte då . tiden gick och vi var så lyckliga.Vi flyttade ihop och skaffade hund. Du ville egentligen haft en "liten Oscar" men jag var tyckte det räckte med de barn vi hade. Efter några år köpte vi hus och bosatte oss på landet . Vi anmälde oss som kontaktfamilj och på det sättet fick vi "egna" barn som kom till oss ibland. Med tiden blev du sämre och sämre och i maj -06 sattes du upp på transplantationslistan . Den 14:e juni samma år hade jag och min dotter varit och besökt dig på Sahlgrenska . Du skulle få komma hem dagen efter på permission men strax efter att jag kommit hem ringde du och sa att de äntligen hittat ett hjärta! Operationen skulle ske på natten.