Mår fortfarande ok. Det är fler uppåtdagar nu i alla fall och det är gott.
I lördags var jag på Charlottes 40-årsfest.Det var trevligt men jag åkte hem tidigt, för återigen kändes det så tydligt att du fattades...Det blir så när hela släkten är samlad. Igår var Andreas här,då brast det för mig en liten stund. Det betyder så oerhört mycket att dina barn kommer eller hör av sig, det känns i hjärtat!Tack för att ni finns kvar i mitt liv!!!
Nu ligger lille Jonathan i "din" säng och sover tryggt.Vi pratade om dig förut när vi tittade på kort och han sa att du bor i himlen och att han hade fått en fotboll av dig!
Nu är våren här och husvagnen är ute ,undrar hur det kommer kännas att åka ut med den men det är sånt jag måste igenom bara.Jag känner mig ofta ensam och ska försöka ta mig ut lite mer, för du ville ju inte att jag skulle bli en "nucka på Dal" som du sa :)