Idag är det 4: maj och jag bara gråter...Är hemma med feber och förkyld och det gör inte saken bättre.Att vara sjuk och ensam utan dig är oerhört jobbigt.Jag tror att allt rullat på som vanligt för fort för nu har verkligheten kommit ikapp mig... Sorgen och saknaden har gjort mig sårbar och jag har försökt förtränga min sorg på olika sätt,vilka inte alltid varit bra.Det har fått mig att inse att jag måste ha nån utomstående att prata med om allt som hänt.Eftersom jag i alla år levde genom dig och alltid så nära är det den fysiska kontakten jag saknar mest,att det bara finns nån där.....nån att krama när jag är ledsen.Jag måste försöka hitta tillbaka till mig själv och och vara "någon" utan dig....I morgon är det tio år sedan vi träffades och jag orkar inte tänka på hur jag ska må då.....