Ännu en stor sorg har drabbat oss och jag bara gråter.....Tänk om jag hade kunnat krypa in i din björnfamn och fått gråta ut.Det värsta är att denna sorg kan jag inte prata med vem som helst om bara de allra närmaste.
Denna icke självvalda ensamhet är på väg att knäcka mig totalt samtidigt vet jag att jag måste orka för de som finns kvar, inte minst barn och barnbarn.
Älskade Jonathan ,du är ett litet underverk och jag hoppas att du redan vet och känner hur mycket jag älskar dig!